En ny forskningsartikel riktar blicken mot pedagogiska utvecklares arbete och väcker frågor som är relevanta även för lärare och pedagogiska ledare: hur kan undervisningsmaterial bli en gemensam resurs för reflektion, utveckling och utbildningskvalitet?
När lärare planerar sin undervisning uppstår ofta konkret material längs vägen: kursupplägg, övningar, reflektionsuppgifter och liknande. Ett material som kan vara användbart även utanför den kurs det togs fram inom för att fungera som utgångspunkt för viktiga pedagogiska samtal, reflektioner och kollegialt utbyte. Men hur används den här typen av material egentligen i högskolepedagogiskt utvecklingsarbete?
Det är utgångspunkten för forskningsartikeln “Beyond sharing good practice: exploring academic developers’ use of teacher-generated artefacts” som Katarina Mårtensson, professor och pedagogisk utvecklare vid Lunds universitet, har författat tillsammans med Karin Brown och Pia Scherrer, båda pedagogiska utvecklare vid ETH Zürich. Artikeln publicerades i International Journal for Academic Development och undersöker om, hur och i vilka syften pedagogiska utvecklare samlar in och delar undervisningsmaterial som lärare själva har skapat.
Mer än goda exempel
Att dela goda exempel är vanligt i arbetet med att utveckla undervisning. En lärare berättar om ett lyckat kursupplägg, en annan visar en examinationsform, och kollegor får idéer att ta med sig till sin egen undervisning. Men artikeln tar frågan ett steg längre. I stället för att bara fråga vad som kan delas, undersöker författarna hur materialet faktiskt används och vilken funktion det får i pedagogiskt utvecklingsarbete. I artikeln används begreppet teacher-generated artefacts för att beskriva sådant material som lärare själva producerar i samband med sin undervisning eller undervisningsutveckling. Ett kursupplägg, en reflektionsuppgift eller ett examinationsunderlag är inte bara en praktisk produkt, menar författarna.
Det kan också bära spår av pedagogiska överväganden. Vad ville läraren att studenterna skulle förstå, vilka problem försökte hen lösa genom upplägget och vad säger materialet om hur läraren tänker kring lärande?
Från delning till kurering
Ett av artikelns viktigaste bidrag är att författarna beskriver detta arbete som kurering. Det innebär mer än att bara samla in och sprida goda exempel.
Kurering handlar om att välja ut material med omsorg, sätta det i ett sammanhang och fundera över vad det kan bidra till. I studien var inspiration det vanligaste syftet med att dela materialet vidare. Men materialet användes också för utbildning, som exempel på önskvärd undervisningspraktik, som underlag för diskussion och för att stimulera reflektion, erfarenhetsutbyte och utveckling.
Tre huvudresultat
Författarna lyfter fram tre övergripande resultat:
Pedagogiska utvecklare samlar medvetet in material som lärare tagit fram, till exempel undervisningsplaner, examinationsformer, dokumentation eller egna reflektioner och flyttar det ofta till nya sammanhang:
ett upplägg som skapats i en kurs till exempel kan användas i en högskolepedagogisk workshop
ett reflektionsunderlag kan bli en del av ett kollegialt samtal
en presentation från ett utvecklingssammanhang blir en publikation.
Materialet delas med ett tydligt syfte och istället för att bara visas upp som något någon gjort så används det i syfte att inspirera, utbilda, skapa samtal och bidra till gemensam förståelse för undervisning och lärande.
Från enskilda erfarenheter till gemensam kunskap
Författarna lyfter att undervisningsmaterial kan bidra till att utveckla hela undervisningskulturer. När lärares erfarenheter och material samlas, diskuteras och sätts i sammanhang kan enskilda exempel bidra till gemensam kunskap om undervisning, lärande och utbildningskvalitet.
I mötet mellan lärare, pedagogiska utvecklare och pedagogiska ledare skapas många möjligheter att synliggöra och vidareutveckla den pedagogiska kunskap som redan finns i organisationen.